När en innebandyklubba stannar i lagret eller aldrig kommer fram till spelaren är det lätt att skylla på tillverkaren. Men kedjan från produktion till planhalv är längre än många tror, och i varje steg kan något hända som gör att klubban försvinner, försenas eller förvandlas till en artikel som inte längre fyller sitt syfte.

Fyra separata parter har möjlighet att stoppa en klubba på vägen: tillverkaren, distributören, återförsäljaren och tullmyndigheten. Tre av dem är mellanled. Bara en av dem faktiskt byggde klubban.

Tillverkaren ansvarar för produkten, inte för leveransen

Den som tillverkar innebandyklubban har kontroll över vad som lämnar fabriken. Material, balans, hårdhet i bladet och flexen i skaftet är hantverkarens område. Men så fort produkten lämnar produktionsanläggningen övergår kontrollen till någon annan.

I flera europeiska länder finns tillverkare som arbetar med direktförsäljning till konsument. Men även då är transporten utlagd på ett fraktbolag. Om kartongen skadas, om paketet försvinner eller om tullen stoppar en sändning är det sällan hantverkaren som orsakat problemet.

Samtidigt landar reklamationen ofta hos tillverkaren. Eftersom det är deras varumärke som står på klubban är det dit kunden riktar sin missnöjdhet. Det gör att många producenter väljer att kompensera även för fel de inte själva gjort, för att upprätthålla förtroendet.

Distributören styr flödet mellan land och marknad

I många branscher finns en mellanhand mellan tillverkare och butik. Inom innebandyutrustning kan det vara en regional distributör som köper stora volymer från fabrik och sedan säljer vidare till butiker i ett geografiskt område.

Distributören har ofta eget lager. Det innebär att de tar över ansvaret för lagerhållning, kvalitetskontroll vid mottagning och vidareförmedling. Om något ligger fel i distributörens lager kan det dröja veckor eller månader innan problemet upptäcks.

Det händer också att en distributör väljer att inte ta in en viss modell, trots att tillverkaren har den i sortiment. Då kan en klubba finnas i fabrikens katalog men ändå vara omöjlig att köpa i vissa länder.

Återförsäljaren har sista ordet om vad som hamnar på hyllan

Även om en distributör har klubban i lager kan en enskild butik välja att inte beställa den. Sortimentsbeslut tas ofta utifrån egen erfarenhet, säsong och lokalt intresse. En modell som säljer bra i en stad kan ligga kvar osåld i en annan.

Butiken ansvarar också för hur produkten hanteras efter ankomst. Om klubbor förvaras stående i fel vinkel, om temperatursvängningar påverkar materialet eller om ett blad får en repa vid uppackning är det återförsäljarens hantering som orsakat skadan.

Många spelare har upplevt att klubban de beställt online aldrig skickades, trots att webbshoppen visade att den fanns i lager. Det beror ofta på att lagersaldot inte uppdaterats i realtid, eller att produkten reserverats för en annan order.

Tullmyndigheten kan stoppa vilken sändning som helst

Den fjärde parten i kedjan är den minst synliga. Tullen kontrollerar varor som passerar gränsen, oavsett om det handlar om import från Asien eller försändelser mellan EU-länder och andra marknader.

Det kan röra sig om kontroll av ursprungsland, material eller produktsäkerhet. I vissa fall granskas om produkten överensstämmer med gällande standarder för sportutrustning. I andra fall är det en slumpmässig kontroll som fördröjer leveransen med flera veckor.

Om tullen bedömer att en vara inte uppfyller kraven kan hela sändningen stoppas eller returneras. Det drabbar både tillverkare och kund, trots att själva produkten kan vara felfri.

Varför många spelare aldrig får reda på vad som hände

När en beställning inte kommer fram är det sällan spelaren får veta exakt var i kedjan det stannade. Butiken säger att leverantören är sen. Leverantören pekar på tillverkaren. Tillverkaren hänvisar till fraktbolaget. Fraktbolaget säger att tullen försenar.

Det gör att upplevelsen ofta blir att ”klubban aldrig kom”, utan att det finns en tydlig förklaring. I praktiken kan orsaken ligga var som helst mellan fabriksgolvet och ytterdörren.

Vissa tillverkare har börjat erbjuda spårning genom hela kedjan, så att kunden kan se var produkten befinner sig. Men det kräver att alla parter rapporterar in sina steg, och det är långt ifrån standard ännu.

Vad tillverkare gör för att minska antalet stopp

För att undvika att klubbor fastnar i systemet arbetar flera producenter med kortare leveranskedjor. Det kan innebära egen lagerhållning i målländerna, direktavtal med butiker eller försäljning direkt till konsument.

En del tillverkare har också egna team som hanterar tulldokumentation och CE-märkning i förväg, för att minska risken för stopp vid gränsen. Det kostar mer i administration, men minskar antalet förseningar.

Unihoc är ett exempel på en tillverkare som både producerar och säljer direkt inom Europa, vilket gör att de kan styra fler steg i kedjan själva (unihoc.com/eu/en/page/shipping). Det innebär inte att problem aldrig uppstår, men det minskar antalet parter som kan orsaka dem.

Vad som händer när något går fel i kedjan

Om en klubba skadas under transport är det vanligtvis fraktbolaget som ansvarar. Men det kräver att skadan dokumenteras vid mottagning. Undertecknas fraktsedeln utan anmärkning försvinner ofta …